Det här inlägget kommer att handla om min nya hoppräddhet som kommit från ingenstans. Jag vet faktiskt helt ärligt inte vad som har hänt. Jag har aldrig varit rädd för att hoppa, aldrig. Men nu är det som att så fort jag ska hopps ett hinder fryser jag till is och vågar inte. Peppe hoppar allt, så länge jag är säker på mig själv. Men nu när jag inte är det så flyger jag som en vante. Det känns som att varje gång jag flyger av så får sig mitt självförtroende ett slag i magen. Och det blir värre för varje gång. I början var det bara upp igen och försöka på nytt, men nu har det blivit svårare. Jag tycker det är skit kul att hoppa, det är något av det bästa jag vet. Men vågar man inte så blir det inte roligt. Peppe har utvecklats så oturligt mycket, och han älskar verkligen att hoppa men det är jag som har börjat fega ur. När jag kollar tillbaka på bilder och filmer när jag hoppar så tänker jag: åh snart måste jag hoppa igen!
Och det är lätt och säga när man sitter här hemma men så fort jag hoppat upp på hästen och ska hoppa så går det inte. Och jag är lika feg på Neo. Kanske är jag bara inne i en svacka och måste bygga mig upp igen. För hoppningen, den tänker jag aldrig ge upp så länge Peppe kan hoppa!